Att vänta eller inte vänta….

Nog hade jag hört talas om ”Hakuna Matata” och att det handlar om att ta det lungt, inga bekymmer, ingen fara, allt kommer att ordna sig tillslut. Nu fick vi verkligen uppleva de ordens betydelse. 

Svenskar och Ugandier skulle tillsammans genomföra arrangemanget. Med två helt olika sätt att se på organisation och planering. Med helt olika sätt att förhålla sig till tiden. Här kom vi svenskar in med papper och penna och skulle organisera. Vi satte upp mötestider, hållpunkter att förhålla sig till och var punktliga som vi är lärda att vara. Vi gjorde listor, prickade av. Ugandierna de kom när de kunde komma, de gick när de behövde gå. De kanske inte dök upp alls för något annat hade kommit emellan. De anade att det skulle lösa sig ändå.

Inne på kontoret satt folk som väntade på folk. Timmarna gick och alla väntade på någon de skulle ha möte med, någon de skulle samtala med, någon de skulle hämta något.

Och det märkliga var att det löste sig alltid, för att det fanns folk som ingrep i sista minuten, för att det fanns folk som kunde improvisera, för att det fanns plats för förändringar. En kreativitet som finns hos folk som är vana att förhålla sig till kriser i sista minuten. Som är vana att vad som helst kan hända när som helst.

Cliff Rama, som jag samarbetade mycket med under dagarna sa: ”du det blir ju faktiskt mycket bättre med lite planering, vi är vana att ta det som det kommer, att lösa problemen när dom uppstår. Men jag ser att med ditt sätt att tänka och planera så löper det på smidigare”. Och jag svarade: ”Men vi kanske behöver träna upp vår kreativitet, för att kunna lösa problemen när dom uppstår. Vi behöver kanske lära oss att inte vara så säkra på att man kan planera bort alla problem i förväg”

 

 

 

Annonser

One Response to Att vänta eller inte vänta….

  1. Agneta says:

    ”the African way” – så sa vi många gånger på museet under våra samarbetsprojekt med museer i Zambia och Zimbabwe. Vi sa det inte i någon nedlåtande ton, nej snarare handlade det om att intala sig själv att inte tappa tålamodet, att inte bli irriterad över att tidsschemat sprack ideligen. När jag ser tillbaka kan jag sakna känslan av att alltid vara i fritt fall…

%d bloggare gillar detta: