Regnet

Första natten i Kampala väcktes vi av ett rejät åskväder och medföljande störtregn. Sånt har man ju sett på film, men att vara i det på riktigt det var en enorm upplevelse. Vad det kan regna, jättestora droppar som snabbt fyller gatorna med vatten. Och det går väl bra för filk i stan med asfalterade gator. Men allt är ju inte asfalterat. Och alla bor inte i hus med grund och väggar och avlopp i gatan. Kampala är så backigt så jag kan tänka mig hur det såg ut längtst ner i backarna, när allt vatten tillsammans med den  röda joden runnit ner. Blixtarna lyste upp rummet i den kolsvarta natten. Det var tyst förutom de gigantiska åsksmällarna och det efterföljande mullret som flög likt drakar runt staden, hit och dit, fram och tillbaka. 

På morgonen var allt blött, rött och blött överallt. Men ganska snart torkade det upp och så fort solen började värma igen så försvann vattnet.  

Två dagar senare, vi gick på marknaden mitt emot hotellet och strosade, tittade på alla vackra smycken, trummor, tyger och annat som fanns. Plötsligt, från ingenstans öppnade sig himlen och regnet bara vräkte ner. Vi dök in i en liten marknadsbod och tog skydd där. Efter en stund försökte vi gå ut, tänkte springa till hotellet som låg 50 meter bort. Men det var omöjligt, det gick inte att ta sig fram i regnet. Kraften i regnet var för stark, vi blev kvar tills det lugnat ner sig. Då plaskade vi ut i den röda geggan och halkade hemåt. En man som tagit av sina skor gick stadigt fram i den röda smeten, han såg på oss och skrattade gott.