En skapade skola

Skapande skola konferensen i Skellefteå den 28 okt där jag fick dela med mig av mina erfarenheter kring Berättandet som brobyggare idag. Om möten med barn som längtar efter att få uttrycka sig, att få använda sin fantasi och skaparförmåga, som tyvärr inte får så mycket utrymme som det borde i vardagen.
Om tankar kring de eldar som brinner idag, både de som tänds för att förstöra, och de som brinner för att skapa liv, skapa nya möjligheter.
Om rädslan som ofta bygger på en oro för förändringar, rädsla för det man inte känner till.
Det borde finnas ett ämne som heter mångfaldskunskap eller förändringskunskap som innehåller alla estetiska uttryck, alla konstformer, som utvecklar medkänsla och emapti. Just nu behöver Sverige så mycket fantasiträning för att sätta sig in i hur det kan vara att leva som flykting.
Om läraren som sa: Vi måste erbjuda barnen många olika estiska uttryck, med många olika material som göder och föder många olika berättelser, vi behöver alla träna på att mångfalden berikar oss, i allt vi gör, i intrycken, i uttrycken.
Bilden av ungdomarna – 2012 fick jag vara del av ett stort kulturprojekt som hade kunnat vara ett skapade skola projekt. Där möttes ungdomar från 15 länder kring en berättelse – om att inte få tillhöra – utifrån Kafka´s bok ”Slottet”.
Där slutprodukten blev en mix av ungdomarnas egna berättelser om tillhörighet, om att bli utestängd, om att inte förstå det samhälle man hamnat i. Om att få vänner för livet.
Alla sa: om vi fick arbeta så här på skolan skulle det vara mycket lättare för alla att klara av vardagen. Vi skulle lära känna varann, vi skulle förstå varann. Vi skulle inte behöva vara rädda för varann.
På tal om rädsla – ett annat skapande skola projekt där eleverna i åk 1 – 3 fick verktyg att skapa berättelser och illustrera. Startade i Fiona Moodies berättelse om hur hon skapade ”Noko och Nattmonstret” – en bok om att möta sin rädsla, och övervinna den. Det är också en bok om hur ett barns upplevelser kan bidra till skapandet av en bok.
Där fanns ett barn som hade svårt att delta, som bara ville skapa terror och elände så fort den berättade något. Som ofta bara sa nej, jag tänker inte göra något alls. Men under processens gång skapade en fantastisk berättelse som den mer än gärna berättade. Som med stolthet ställde sig upp och med hög röst berättade hela sin berättelse som var fylld av medkänsla och vilja att ställa allt tillrätta.

Så vad är då de viktigaste ingredienserna att hålla elden och glöden vid liv?
Att göda och utveckla fantasiförmågan, att vara en god lyssnare, att bjuda på berättelser och övningar som stimulerar berättandet.
Ett lyckat recept för berättandet som brobyggande verktyg är:
En mixad grupp med barn/ungdomar från många olika länder + en viktig berättelse som kan väcka många fler berättelser till liv + engagerade vuxna som kan arbeta konstnärligt + nyfikenhet och skaparlust + förmåga att lyssna + en plats att visa det på + en publik.
För idag är det viktigt att berätta berättelser om alla personer som finns i ett samhället där alla människor ryms.