Ambassadören hälsar
12 juni, 2008 1 kommentar
På invigningsdagen av VM i samarbete i Kampala, då 700 barn och minst 100 vuxna deltog var svenske ambassadören Anders Jonsson med bland VIP-gästerna. Jag var ansvarig för de barn som skulle sjunga, spela teater och dansa under invigningsprogrammet. I den stora parken utanför City townhall i Kampala var fem stora tält uppslagna, med 125 stolar i varje tält. I VIP-tältet satt alla borgmästare, vice borgmästare, ministrar och andra höjdare från LVRLAC och där fanns också sveriges ambassadör. Talen var många, högtidliga och fyllda med ”your worship, exellecis” m.m. Solen stekte och det var enormt varmt. Barnen var upprymda, väntade på deras stund när de skulle få inta scenen.
Jag stod vid sceningången för de barn som snart skulle inta scenen – som var en gräsmatta med ett stort acasiaträd i mitten. Pratade svenska med någon av de Svenska deltagarna. Då hör jag en man säga ”och vars är du från då? ” Jag ser upp och där står ambassadören Anders Jonsson. Han sträcker fram sin hand och hälsar. Säger att han hört att jag talar som en Skelleftebo. Han berättar att han är själv från Örträsk, och jag berättar att jag är från Jörn. Och vi skrattade gott åt den lilla värld vi lever i. Och som är brukligt av Norrlänningar som möts, så börjar vi genast undersöka vilka vi känner, vilka bekanta vi har och om dom kanske är gemensamma. LillJärven från Jörn var den enda gemensamma. Men det räckte och sen pratade vi om Skellefteå, om hur det ser ut nu, om norrbottniabanan, och lite annat. Sen var det dags för barnens föreställningar så jag fick tacka för pratstunden under den stekande solen vid ekvatorn.
Anders Jonsson hade stax innan varit uppe på scenen och hållit ett varm tal om vikten av att såväl länder som kommuner följer det som står i barnkonventionen, att man tar den på allvar. Att den text som finns i konventionstexterna är viktiga för vår gemensamma framtid. Att varje tjänsteman i varje kommun, i såväl Sverige som i Uganda som alla andra länder, ska känna till vad barnrättskonventionen ställer för krav på dem, vad de bör tänka på i det dagliga arbetet. Att politikerna måste känna till den och inse att har vi skrivit under så ställer det krav inför de beslut som ska tas som omfattar barnen. Han såg fram emot att få se och lyssna till de barn som deltog i VM i samarbete, att få ta till sig deras budskap inför framtiden. Och hoppades att deras budskap skulle nå fram till alla makthavare som behöver lyssna på barnen.
Hej R-M
Du måste ringa Lill-Järven och berätta om ert möte, han skulle bli enormt glad…tror jag som träffat Lill-Järven, genom museets verksamhet, vid några tillfällen.
Kram
AgH